Sedan är det som du skriver, missnöjda hörs alltid mer än nöjda.

Även i brevlådeexemplet tror jag det är dålig relevans som är det största problemet. Om du ogillar Sinéad O’Connor men diggar Takida vill du ha reklam om sistnämnda, men inte förstnämnda. För mycket reklam baseras på one size fits all, eller “vi vill” (vi som i annonsören) och inte på den unika mottagarens intresse.

Dock har jag respekt för att en del är för rädd om sin integritet för att vilja få personifierad reklam.

Frågan är dock om anonymiserad, men personaliserad, reklam inte är en droppe i havet i jämförelse med FRA etc.

Vi har ju också en tradition av stats-styrd kommunikation där man säger “Staten informerar, företagen annonserar”. Och på brevlådor ser man gärna “Ingen reklam men gärna samhällsinformation”. Så i socialistiska och kommunistiska länder så har man uppmuntrat den information som staten vill ge oss men inte företagen.

I själva verket är det minimala skillnader i vad “Boverket” vill med sin information (att säkerställa att deras uppdrag anses som så relevant att statsbidragen fortsätter) eller vad “JM” vill, sälja fler bostäder, har dåligt framkommit i Sverige.

Tycker att vi, precis som artikelförfattaren skriver, skall driva kampanj för att reklam skall uppfattas som information vilken givetvis skall kunna ignoreras men för den skull inte hånas.