Produktivitet: Dags att slakta sju heliga kor
Den här bloggen handlar inte primärt om arbetslivet som sådant, men jag har svårt att hålla mig från att diskutera det ämnet. Därför kommer jag emellanåt att behandla det. Jag har svårt för invanda föreställningar om hur den ideale anställde ser ut, rädsla för ny teknik och gammalmodiga synsätt på produktivitet.
Just idag är det dags att slakta sju heliga kor.
Ko nummer 1: Du ska jobba kl. 9-17 (att arbete sker bäst under så kallad kontorstid)
Inte alla människor har samma dygnsrytm. Därför är det inte produktivt att tvinga in alla under ett från början godtyckligt valt intervall som med tiden blivit standard. Jag håller i mycket med B-samfundet, men är övertygad om att det inte räcker med de två intervall som de föreslagit (B-alternativet börjar kl. 10 och slutar kl. 20). Om en persons preferens sammanfaller med hennes mest produktiva tid är det rent slöseri med mänskliga resurser att påtvinga ett annat arbetsintervall. Så långt det är möjligt bör arbetstid kunna förläggas fritt. En annan diskussion är huruvida ”avsutten” tid är viktigare än resultat, men jag återkommer till det. Läs också om Donna Dawsons rapport.
Ko nummer 2: Du måste jobba på ett kontor (så det går att övervaka att du är på plats)
Miljöombyte ger inspiration och nya infallsvinklar. Problemet är inte att vi tänker samma tanke för sällan, problemet är att vi fastnar i invanda mönster. Ett sätt att bryta trenden är att arbeta från olika platser. Min erfarenhet är att det trevliga med kontor är närheten till att diskutera med kollegor. Det är dock minst lika viktigt att få jobba ostört emellanåt. Då är det ofta effektivare att jobba hemifrån, framför allt om man annars sitter i ett öppet kontorslandskap. Jag har också funnit att jag får energi av publika miljöer när jag ska skapa nya koncept och tjänster. Alla intrycken gör att jag tänker friare. Dessutom är det inte fel att samtidigt kunna avnjuta en riktigt god kopp kaffe. Var jobbar du bäst? Det kanske inte är på kontoret. Det kanske är i en park? Teo Härén är smart.
Ko nummer 3. Arbete måste alltid ske 40 timmar i veckan (så kallad heltid är ett absolut krav)
Arbetstidslagen fastställer att ordinarie arbetstid får uppgå till max 40 timmar per vecka. Detta har med tiden kommit att innebära att synen på heltid är 40 timmar per vecka och att deltid är något fult eller åtminstone något som helst bara tillåts under speciella omständigheter. Frågan är dock om det inte är viktigare vad man åstadkommer än att man sitter av ett visst antal timmar? Redan efter två timmars arbete börjar koncentrationen minska för de flesta. Knappt någon är lika effektiv under jobbets samtliga åtta timmar. Endera får man betalt efter det antal timmar som man jobbar eller så får man betalt efter prestation. I båda fallen är dock talet 40 irrelevant. Om man jobbar t.ex. 30 timmar i veckan och endast får betalt för 30 kan väl ingen misstycka? Och om man istället får betalt efter prestation är ju antalet timmar helt oväsentligt. Kanske blir det mer än 40 timmar, kanske blir det färre. Det kan variera både för olika individer och olika veckor. Syftet är inte att tvinga in alla i vare sig deltid eller heltid. Syftet är att diskutera om det är avundsjuka som gör att vi fokuserar på hur många timmar som sitts av snarare än prestation och resultat.
Personer som skryter med att de jobbar 15 timmar per dygn kan dock gärna ärligt få berätta hur många av de timmarna som är effektiv arbetstid under en längre arbetsperiod.
Precis som att man bör få välja arbetsställe och förläggning av arbetstid bör en större flexibilitet kring arbetstid uppnås. Ibland kanske det blir mer än 40 timmar under en vecka, ibland kanske mindre. Tid är inte allt.
Ko nummer 4. Sociala nätverkssajter ska vara blockerade (att de är värre tidstjuvar än telefoner)
Är det tekniken eller nedlagd tid som avgör vilken tidstjuv som är värst? Det har pladdrats en massa privat ända sedan anställda fick egna telefoner. Kanske är det till och med effektivare om de uppdaterar sin status på Facebook eller skriver några tecken på Twitter än om de pratar på telefon. Om alla ska straffas genom blockering av webbplatser bör även telefoner begränsas till att endast fungera för interna samtal. Teknikfobi har ingen plats på arbetsplatser.
Ko nummer 5. E-post är ineffektivt och måste kuvas (att det nästan alltid är effektivare med telefonsamtal)
Till skillnad mot telefonsamtal kan e-postmeddelanden filtreras, kategoriseras och prioriteras mer eller mindre automatiskt. Har någon lyckats göra detsamma med telefonsamtal? Utan att kritiseras? Rätt använd är e-post betydligt mer effektivt än okynnessamtal.
Ko nummer 6. Utan en tydligt utpekad chef blir inget gjort (att anställda bara väntar på att fuska)
Motiverade och intresserade anställda är inte lata. Ingen chef i världen kan göra fel kandidat rätt för ett jobb. Rekrytera rätt, ge mandat och våga lita på de anställda. Det gör Meetup.
Ko nummer 7. Anställda som saknar universitetsexamen är mindre smarta (och därför automatiskt förtjänar mindre)
Utbildning är bara en av flera pusselbitar som avgör en persons lämplighet för ett jobb. Jag har mött både smarta och mindre smarta personer i båda kategorier. Ambition, förmåga, informellt inlärd kunskap, passion och mer därtill är också viktiga variabler. Det finns många bra exempel på det.
Jag gillar också Marc Andreessens inställning.
Vad tycker du? Vilka heliga kor vill du slakta?
